Ved är ett biobränsle som vid rätt förbränning ingår i det naturliga kretsloppet. När träden växer upp förbrukas vatten och koldioxid i den så kallade fotosyntesen. Detta frigör syre vilket vi som bekant behöver för att andas. När veden eldas upp eller förmultnar frigörs vattnet och koldioxiden åter. Vid processen förbrukas också den mängd syre som bildades när trädet växte upp. Allt detta sker i ett kretslopp vilket innebär att vedeldning inte bidrar till den så kallade växthuseffekten.

Ved lagras bäst i vedbod med god luftomsättning. Det är viktigt att veden inte ligger direkt mot marken och att det är så luftigt som möjligt vid tak och sidor. Ved som är huggen tidigt på våren kan i bästa fall användas kommande vinter. Men det är bättre om veden får torka i två vårsäsonger eftersom veden torkar bäst på våren innan lövsprickningen. Tänk på att fuktig ved brinner sämre, avger mindre värme och ger större miljöbelastning. Ved som eldas ska inte innehålla mer än 20% vatten.

Kluven ved torkar snabbare än okluven. Björkved ska klyvas så snart som möjligt, annars blir den hård och svårarbetad. Tall och granved är däremot lättare att klyva om den fått torka något. Veden bör förvaras i rumstemperatur 24 timmar innan eldning.

Att täcka veden med exempelvis presenning är ingen bra lösning eftersom fukten från marken och veden inte kan avdunsta då. Fuktig ved angrips också lättare av röta vilket snabbt förbrukar energivärdet i veden.

Elda aldrig med målat trä, impregnerat virke, spånskivor eller dyligt. Det kan skada eldstaden och miljön. Ekved går däremot utmärkt att elda med men det är viktigt att blanda ut denna ved med annan ved vid förbränning. Ekved innehåller mycket energi men också mycket garvsyra som är aggressivt mot både kamin och murbruk.